Nu var det äntligen dags, vi missade förra helgen pga av stormen men nu skulle det mycket till innan vi skulle ställa in fisketuren. Strax efter fyra lämnade ekipaget Örebro och anlände hamnen i Otterbäcken innan sex efter att ha hämtat upp feskarn i Kumla.
Vi hade hört talas om köbildning vid ramperna runt Vänern på mer än dussinet båtar, så det var med viss spänning vid gled in vid hamnområdet..... Vi var först (pust) vilket var skönt, för är det något som man inte vill när man har gått upp kvart över tre på natten så är det att sitta i kö ett par timmar. Nu var det istället nästan kusligt tomt så när som på en bagare som hade kört igång med att sätta de första degarna i grannhuset. Vid rampen låg en massa uppspolad vass och en del annan bråte, var vi verkligen rätt? Eller hade alla andra utom vi förstått väderprognosen att det skulle bli snöstorm men det var väl inte förrän i eftermiddag, eller???
Men nu var vi äntligen här så varken fel ramp eller lite vind pustar skulle stoppa besättningen på Team Karate den här gången. Vi lät båten glida av kärran och bryta isskorpan som hade lagt sig i hamnen under natten. Nu stod vi inför nästa spännande ögonblick denna morgon, skulle motorkylningen fungera. Motorn startade direkt men någon vattenstråle syntes inte till. Den fick gå en minut i hopp om att proppen skulle släppa men det hjälpte inte. Vi passade på att rigga spöna under tiden motorn förhoppningsvis sakta tinade upp. Vi gjorde ett nytt försök efter några minuter men något kylarvatten syntes inte till. Skulle vi bli besegrade igen av moder natur och få dra upp skiten, käka matsäcken och åka hem igen, så fan heller. På fjärde försöket gav jag den lite gas och där släppte den. Gött, vi är starka idag, turen hade vänt och det skulle bli lax i båten innan vi åkte hem (hoppet är det sista som sviker en).
Det var fortfarande mörkt så vi passade på att knyta på de sista betena. Då dyker ett livstecken upp på bryggan. Det är en finne som är på väg ut till sin båt som ligger förtöjd lite längre ut på bryggan. Vi byter några ord och jag passar på att fråga om det är något speciellt vi bör tänka på när vi tar oss ut från hamnen. Han svarar "passa sig för en jävla massa siit å pråte i vattne, de e från den satans jävla stormen förra veckoslutet", sedan går han vidare.
Ute på Vänern blåser en lätt sydostlig vind och den mulna himmeln börjar sakta ljusna när vi vänder upp och sätter kurs mot Kilsudde. Även fast det är minus grader och vattnet stänker i ansiktet när fören slår ner i vågdalarna så är det märkligt nog inte kallt. Det kanske är fiskefebern som råder bot på det?
Vi slår av på farten, nu ska grejorna ut och det är fort för nu kommer det hugga, det känner vi på oss (det har vi gjort så många gånger förut utan att ens få ett botten napp men nu så kändes det ännu starkare).
När vi precis har lagt ut det tredje riggspöt så smäller det på det första, ett distinkt hugg får linan att lösa ut och downriggerspöt får bekänna färg när fisken försöker slita sig loss. Anders är snabb att suga tag i spöt medan jag vevar upp den ena riggen. ”Den känns liten, hoppas den är godkänd” säger Anders när han drillar in den till båten. Efter en tids drillning kommer den upp till ytan och jag skriker ”godkänd, är du dum i huvudet, det är ju för fan en mindre gris”. Det är en riktig feting som glider in i nätmaskorna på håven. Den tog på en löja fiskad bakom en dodger på 25 fot och vågen visar på 6,1 kg. Det var länge sedan som vi fick en lax, ska det äntligen lossna nu?
Vi funderar på om vi ska vända runt till samma plats som hugget men bestämmer oss att gå med vinden norrut för att lättare få ut grejorna, vilket skulle visa sig vara ett nybörjar misstag.
Vinden börjar nu tillta ordentligt och vågorna blir allt större men vi ser ändå ca 10 båtar som har trotsat vindarna. Efter ett par timmars fiske beslutar vi oss för att vända tillbaka söderut igen. Vi får nu gå mot vågorna och det blir allt besvärligare att hålla både kurs och fart.
Med drivankare i så hade det gått betydligt bättre men eftersom det ena drivankaret blev kvar hemma så får vi klara oss utan.
Vinden tilltar än mer och i ett ögonblicksverk så vänder båten sidan mot vinden och lä pulkan glider in efter båten. Nu inser vi att det blåser nog lite för mycket. Pulkan ser ut att sjunka, trassel på planerboardlinan och kaoset är ett faktum. Lyckligtvis blev det inget trassel på fiskelinorna men efter att rett ut trasslet på planerboardlinan så bestämde vi oss för att ta in dem och bara fiska med riggarna. När vi tog in ytspöna så visade det sig att en lax på ett kilo satt på ett av dem, den fick naturligtvis gå tillbaka till sina kompisar.
När vi hade kommit ner till platsen för morgonhugget hade både vind och sjö ökat markant. Det var visserligen ingen fara för båten men tillräckligt för att göra fisket besvärligt, i synnerhet om en fisk skulle kliva på. Nu kunde vi se hur den förutspådda snöstormen närmade sig i horisonten så jag sa att det var dags att bryta upp även om det var några timmar kvar tills det skulle börja skymma. Då ringer det på mobilen, det är Tomas som meddelar att det blåser 19,7 m/s vid Klacken. Samtidigt frågar Anders mig om jag ska fortsätta att prata i telefon eller om jag ska drilla lax. Jag vänder mig om och ser ett av riggspöna pumpa. Jag kastar mig bak, suger tag i spöet och säger till Tomas i telefon att jag inte har tid att prata, det är fisk på gång. Releasern har inte löst ut och jag är orolig att fisken ska lossna om jag rycker loss linan ur utlösaren, men jag chansar….. Först tror jag att den har släppt men får sedan kontakt. Jag ber Anders att vända båten och gå med vinden så att han kan släppa ratten vid håvningen. Den ger med sig ganska lätt och när den väl är i båten visar det sig att det är en lax på 4,5 kg, inte fy skam. Även denna högg på en löja men fiskades bakom en flasher på 35 fot. Varför snurrade vi inte runt på den fläcken redan imorse kan man undra, nybörjartabbe!!!
I stridens hetta trasslade två andra linor in i varandra, vilket slutade med att den ena linan gick in i propellern och så var det betet borta. Men vad gör det, det finns de som livnär sig på att tillverka beten och vi har ju fått lax!
Nu gick sjön så hög att vågorna slog in över fören och snön hade börjat falla. Vi plockade upp grejorna så fort vi kunde, vi hade ändå minst en timme kvar att åka innan vi var inne i hamnen.
Allt gick bra men ett motorhaveri hade naturligtvis förändrat situationen något. En VHF får nog bli nästa investering innan man lägger mer krut på fiske prylar. De åtta milen med båten på trailer gick sakta i decimeterdjup snö, men det gick bra det med.
För att summera dagens trollingrunda så kan man nog säga att den vara riktigt lyckad med tre laxar varav två godkända (tagna på bara några timmar) i mycket hårt väder. Dessutom så var det första gången med både riggar och pulkor. Vi rädda namnet!
Team Karate
